torsdag 23 september 2010

Giraffmetoden


"...Man utgår från giraffen som är det landlevande djur som har störst hjärta i förhållande till kroppsvikten och dessutom lång hals som ger utblick och översikt. Giraffspråken kommer från hjärtat och har som utgångspunkt att man ska nyttja ett överblickande perspektiv. Vid användandet av Giraffmetoden ska man observera samt framföra sina känslor och behov samt lämna synpunkter på önskad handling. Giraffspråket uttrycker känslor..."
Ur "Praktist lärarkunskap" , rubrik: Konflikter i undervisningen, sid 48.

onsdag 22 september 2010

Mitt andra bloggfrågesvar:

Bloggfråga nr två: En av semiotikens fäder talade vid sekelskiftet 1800-1900 om att "tecknens liv i samhället" i framtiden skulle bli annorlunda. Vad och Hur tänker du när du hör detta uttalande?"


Jag anser att eftersom utvecklingen drivs framåt så ändras och tillkommer det ständigt nya tecken i vårt samhälle. Vi kommer att fortsätta kommunicera med bilder och symboler av olika slag även i framtiden. I och med globaliseringen måste de små lokala tecknen och symboler bli mer generella över landsgränser, vi måste börja tala samma språk så vi utvecklar ett gemensamt sätt att tala med symboler, skyltar och olika anvisningar. Detta hjälper oss att ta oss fram i främmande länder där språk-förbindelsen inte är lika stark som kroppsspråk och bilderna vi kan visa för varandra. Semiotiken lever kvar och frodas i allt vi gör/ser, om än smått förändrad. Nya behov skapas ju hela tiden på grund av att det tillverkas konstant nya uppfinningar, maskiner, filmer, konst och kläder etc. Där har reklamen (och semiotiken) en avgörande roll för att dessa nyheter skall sälja.
Jag tänker också mycket på personliga stilar. Man kan ju konstatera att det har hänt en hel del i modebilden sedan förra sekelskiftet. Det finns så mycket man kan säga med så lite (eller mycket?) som stil. Det kan räcka med att vika upp byxbenen, rulla upp skjortärmarna, ett litet märke på bröstet eller bara bära en speciell färg eller färgkombination för att påverka folks uppfattning av en. Attityden sitter någonstans i kläderna man bär och dessa attityder skapas av vårt samhälle -denna ständigt kokande gryta av känslor, ideal, stilar och olika typer av nojor.

Hur ser man själv ut igentligen? Vad säger Jag till Dig med endast mitt fysiska vardags-Jag? Kan man, när man står framför spegeln, både vara sändare och mottagare? Tolkar man detta olika beroende på vilka länder man lever i? Det är ju klart därför vi sneglar på våran egen spegelbild så fort möjlighet ges, det är ju via ögonen vi tar in den yttre tolkningen av en person, personens meddelande till mottagaren.
Det känns ju som att man lättare kan tolka och tyda sin omgivning än sig själv.

Vad är detta ett tecken på?
-eller är det ett tecken för...


..att tecknen i framtiden kommer att blir lika annorlunda som samhället vi lever i?

/c

nöjd var ordet.

Det blir ingen återkoppling denna gång på bloggfråga 1. Jag har lämnat den bakom mig nu och blickar frammåt istället!
Mot oändligheten och vidare!! (läs semiotiken)

/buz lightyear

tisdag 14 september 2010

..kan tilläggas att jag inte känner mig helt tillfreds med mitt svar på bloggfrågan. Känner att alla tankar snurrar på högvarv och ber att få återkomma med kompleterande, komplicerade klokheter inom kort. (mina böcker har ännu inte landat i min brevlåda och jag är i sanningens namn inte tillräckligt beläst)

/coco
(tillomed min mamma kallar mig det)

Bloggfrågan!

Visuell Kommunikation - moment Färg, Perception och Kognition.
Hur tänker du dig att frågor som rör perception och färg skulle kunna integreras på ett naturligt sätt i bildundervisningen som helhet och inte endast begränsas till enstaka färg- och formövningar eller analysuppgifter?



Jag anser att både Perception och Färg bör vara en självklar ingrediens i samtliga moment under bildundervisningen. (Vad är det annars man ska lära ut?)
För att knyta an lite till mitt personliga brev jag skickade in med antagningen till BI så handlar det om att lära eleverna att SE. Att öppna deras ögon för den värld vi gillar. Den värld som är full av färg, mönster och symboler!

Jag tror att det handlar om att hålla en röd tråd i sin undervisning. Självklart behövs en ordentlig genomgång i ämnet där praktiska exempel ges men också gruppövningar och analyser. Det gäller att eleverna först begriper vad det handlar om.
Sedan kan man återgå till ämnet efter varje nytt moment man gör. Vi kan gemensamt eller i grupp titta på vad vi har arbetat med. Det kan leda till diskussioner över elevernas egna verk som te x. målningar, fotografier och kollage. Jag tror att det är ett viktigt inslag i undervisningen. Man fångar upp alla elever och det blir ett bra avslut där man kan pilla in lite färg- och perceptionslära ;) Man kan ju te x. fråga sig vad som händer med målningen/fotot/bilden när vi byter ljus i rummet, när vi går ut etc. Det tror jag är ett pedagogiskt sätt att få det att fastna.
För visst vill vi att eleverna tar med sig det vi lär ut? Man vill ju ge intryck/avtryck efter sig och inte gå obemärkt förbi. För bild är ett av de viktigaste ämnerna och det är vi i klassen som (om fem år) har chansen att bevisa detta.

...och sedan vill jag ha fred på joden.

Fridens liljor mina vänner!

ps. Jag har knåpat ihop endel övningar som man kan göra med eleverna då jag läste fråga för snabbt först. Vid intresse så läggs dom upp! ds.

måndag 6 september 2010

Ja, nu har en vecka av 4,5 år avklarats och vi är inne på våran andra.. Det känns bra!
Det har varit VÄLDIGT mycket information och man har varit VÄLDIGT trött när man kommit hem, men det verkar spännande och jag känner mig redo.
Första ämnet på tapeten är Visuell Kommunikation och verkar innefatta ett rätt brett spectra i den visuella världen. Bredare och bredare efter varje bok och text man läser, känns nästan som man vet mindre nu när man läst en del än innan man började?

Tror fröken cornelia behöver sova djupt och länge... Godnatt och tack för mig!

torsdag 2 september 2010

hej

nu har jag fixat min första blogg, välkommen!