min film!

mitt fokus

Mitt fokus kommer att handla om läraren i rummet. Min dokumentation är så spridd och är mest om mina egna tankar och funderingar som lätt svävar iväg till oanade höjder. Men lärarens närvaro genomsyrar mycket mycket av mina praktik-veckor. Lärarens NÄRVARO i klassrummet är viktigare än att springa och hämta div papper och utskrifter. När eleverna har frågor måste de få svar. Får dom inga svar bli de ofokuserade, stökiga och stör alla andra vilket resulterar i stress och en totalt meningslös lektion. Nu återstår bara att se om jag kan förmedla detta med hjälp av en imovie-film.
Det återstår att se...

Hur den än slutar så är jag väldigt nöjd med mina praktikveckor. Jag har överskådat mycket som rör bild-lälraryrket till, och därför har det varit svårt att sammanfatta detta i en liten film, som dessutom ska ha en viss ingång och frågställning. Det som rör sig i mitt huvud är så mycket lättare att tänka än att få ut i en visuell film... mitt matrial är undermåligt (märker jag nu) men jag ska göra mitt bästa, skam den som ger sig!

Min fredag föresten!

Ja min fredag gick som en dans. Fyrorna som hade första lektionen (ohyggligt tidigt på morgonkvisten) var som små änglar. Guuuuuuuuud så söta dom är! Eleverna lyssnade på mig och skötte sig galant!
Sen hängde jag med min handledare på en lektion med femmor. Rätt bråkiga och stökiga, men under (viss) kontroll.
Sen kom skräck-lektionen, den bråkiga sjuan... Man såg direkt vilka elever som det handlande om. Jag ska inte gå in på detaljer men jag har aldrig mött en sådan attityd förut! Det är som om den världen vi alla andra lever i inte finns. Det är her way or the highway. Men det fina i kråksången är att det inte förekom någon mobbning i klassen. Alla fick vara som dom ville för det fanns några riktigt sköna original där med. Det tittade in en elevstödjare lite då och då som skulle ha kolla på vissa elever, dom som kom från "lilla-gruppen" Det var skönt att han fanns, om det skulle utbryta någon okontrollerbart. Men jag tyckte nog att jag hade kontroll, jag fick samtliga i klassen att jobba. Några mer flitigt än andra, som vanligt. Det kan nog vara skönt för eleverna att jag var helt ny. Jag gick in med teorin att jag inte ska särbehandla de bråkiga eleverna. När jag gick förbi deras bord blev det tyst och dom jobbade på (vissa låtsades bara). Det tyckte jag var lite roligt. Men jag vet att skulle dom bestämma sig att jag inte var ok, och att dom inte skulle jobba så finns det nog inget jag kunde göra åt det. Hur gör man då? Är det verkligen bra att sätta alla från "lilla-gruppen" i samma klass? För det är klart att dom kunde gjort mer under lektionen, jag vara nog bara glad att dom skötte sig (jag kanske särbehandlade dom ändå?) Men jag tycker det är så viktigt att dom får hjälp.  Det vore kul att följa lilla gruppen en dag.

Efter att avslutat lektionen tog jag ett djupt andetag, satte långsamt upp alla stolar, torkade av lite vattenfärg på någon bänk och plockade upp sudd och pennor från golvet. Det var kändes skönt att lektionen, dagen, veckan och VFU-perioden var över. Det var också skönt att jag klarade av denna klass full med problem och det hade visst tänts en liten elevstödjar-eld inom mig...

klassen är samlad!

-Räck upp en hand! om du känner dig mobbad, utanför, behöver extra hjälp eller mår allmänt dåligt! Så blir det lite lättare för lärare att agera, för det syns ju inte på er! ...Eller?

 

-"vad ska man göra när man är klaaar!?"

Igår var jag med min handledare på praktik-besök hos tre stycken 9onde klassare. De var kul att träffa på dem i andra miljöer, även om dom såg lite trötta ut. Väl tillbaka på skolan hade vi lektion med femmorna. Dom skulle fortsätta med att måla av en tavla från en känd konstnär. Det är en väldigt mysig och fin klass, dom sitter på sina platser och räcker upp handen så lååångt dom bara kan om dom vill ha hjälp, utan massa skrik. Så gulligt! Det tråkiga är att vissa är klara sedan två lektioner tillbaka med sin målningar och får sedan dess måla/teckna fritt. Medan vissa bara är inte på blyerts skissen och har inte ens börjat måla! Man borde jaga på seg-pottorna lite och stimulera dem som är snabba (om dom nu riktigt var klara..?) och kanske bestämma att man målar fler verk av konstnären om man nu valt ett lätt eller bara målar snabbt. Jag tror det är viktigt att ha tydliga riktlinjer under lektionen, så att eleverna förstår att det är ett riktigt och viktigt ämne! Under mina intervjuer har det tydligt framgått att man vill ha saker att göra när man är klar, För mycket tid går åt att vänta på dem inte aldrig blir klara. 

 Direkt efter denna så var det dax för sexorna att inta position och det var ingen lätt match. P.g.a regn och allmänt tråkigt väder så har dom suttit i korridoren i 30 minuter och väsnats, åkt sparkcykel, spelat fotboll och jagat varandra. Dom var så uppjagade att det inte gick att prata vanligt med dem. Min handledare skulle gå igenom lektionen, något som borde ta ca fem tog nu 40 minuter!! Ett killgäng hade belägrat ett bord, dom satt och gnisslade med stolarna, skrattade högt åt alla och frågade dumma frågor hela tiden. (där hade nog jag direkt särat på just dessa elever)Ulla sa själv att hon aldrig har sett dom så här jobbiga förut, även sjuorna igår var riktigt stökiga, men att det kan vara bra för mig att se de också! Det håller jag med om.

 För på fredag ska jag hålla två lektioner helt själv för den andra bildläraren, en fyra som är fantastiskt gullig, vi ska filma deras egenkomponekade stop-motion filmer. På eftermiddagen har jag tydligen skolans jobbigaste klass, en sjua. Jag har inte träffat dem förut med på eftermiddagen var jag med på ett kamratstödjarmöte och även där nämndes dom med en negativ betoning. Men jag är inte ett dugg nerövs inför det.

Jag har ju varit idrottsfröken i gymnasiet för högstadiet och där fick man ryta sig hes. Men det gick bra då och det kommer gå bra nu! Det är jag helt övertygad om.

Det var intressant att vara med på kamratstödar-mötet igår. Det var två lärare från respektive årsklass som var representerade och alla hade valt det själva. Det var en manlig lärare som var lite ordförare och höll i mötet. Jag lyssnade fint och satt mest och tänkte mig in i framtiden när jag själv sitter där. ÅÅÅh jag vill verkligen jobba för sådant på en skola, livskunskap, etik och moral, anti-mobbning och kamratstödjare. Och bild så klart! (för jag är övertygad om att man kan klämma in lite av allt detta i bildndervisningen också!)

Så nu skall jag gå igenom mitt insamlade material och se om det är fullständigt!

 

possitivt ledarskap. En del av det vi fick ta del av under en obligatorisk föreläsning på skolan.

Possitiv ledarskap handlar om hur lärare leder sin klass och sina lektioner. Det är viktigt att man är konsekvent i hur man tar förseningar och andra konflikter i klassrummet. Man bör se över sina rutiner, för alla möts av olika problembeteenden i skolan dvs. störande elever. Det står i vårat häfte att: Barn med beteendeproblem i skolan löper på kort sikt risk att prestera sämre i skolan och att bli bortvald ur kamratgruppen. På lång sikt riskerar de att hamna i kriminalitet och asocialitet, missbruk och psykisk ohälsa. Det gäller att man tänker på detta när man möter denna typ av elev. Det handlar om de individernas framtid.

Vissa har svårt med sin sociala kompetens, som att vänta på sin tur etc. Alltså detta handlar om elever med normbrytande beteenden. Det kan gälla både aggressiva, utagerande beteenden mot andra människor och djur. Det kan också vara icke-aggrisiva beteenden som att bryta mot skolans regler, snatta, vandalisera och skolka. Enligt statistik är majoriteten av dessa elever killar i 17 års ålder. 

Vad kan skolan göra? Vem äger problemet och hur hanterar man det?

Enligt en engelsk undersökning (står så i häftet) handlar det om lärarfärdigheter, man måste möta eleven på ett personligt plan, få förtroende och en god relation, låt det ta tid. Man borde lära känna eleverna lite bättre, låta dom lära känna dig och visa att man bryr sig.

Jag kan se hos vissa lärare att intresset för eleverna är ytterst litet. Jag vet inte om det beror på trötthet eller genuint ointresse.

Jag tycker att min handledare har bra koll på sina elever, hon är med i kamratstödjarna och handskas med bråkstakarna på ett kontrollerat och konsekvent sett. Men fortfarande har man som lärare rätt mycket att göra och hur mycket tid är rimligt att lägga ner på EN elev när man har närmare 150?

 Jag har även reflekterat över ett visst gnäll i lärarummet över en del bråkstakar och suckar över att "det inte händer något". Jag ska fråga nästa gång vad dom väntar på.

VFU vecka ett avklarad.

Läraryrket är ingen lätt match. Det är MYCKET som ligger på ens ansvar. Som bildlärare har man olika klasser varje dag som ligger på snitt 25 elever där alla är olika och motiveras av olika saker. Nu har en vecka gått och jag har hälsat och presenterat mig för alla och fått en tydlig inblick i hur det är att vara lärare. Det är mycket mer praktiskt än jag hade trott. Alla övningar man gör skall vara nedskriva med tydliga mål, innehåll och betygskriterier. Lärarna skall beställa allt material själva och sedan skriva skriftliga omdömen och betyg till alla elever, så det gäller att ha koll på dem under lektionerna. (och det gäller att kunna allas namn?! hur ska de gå..) Hur som helst så ser jag mycket mer positivt på det nu än jag gjorde i mitt förra inlägg. Jag gillar utmaningen lärarna möts av varje dag.

Jag har fört mycket anteckningar under lektionerna, jag har intervjuat många, ritat av situationer och elever och fotat endel samt tagit ljudupptagningar, men fortfarande tycker jag det är svårt att hitta min ingång till uppgiften vi har fått: "lärande, kropp och rum" Jag har varit och nosat lite på det här med läraren i rummet. Hur viktigt det är att närvara och organisera eleverna.
Vid mina intervjuer har de flesta eleverna velat ha en lugnare miljö under bildundervisningen, inte lika mycket spring och stök. Så vi får se om det är ett spår jag kan följa..

Annars ha alla dagar flutit på bra. Man möts av några eller någon bråkstake i varje klass och det är tyvärr dom som tar mest tid och energi av samtliga i rummet. Så borde det inte vara. Vad ska man göra åt detta?

Jag följde med på en obligatorisk föreläsning om positivt ledarskap för alla lärare och fritidspedagoger på skolan. Det lät intressant men var egentligen bra två kvinnor som stod och läste innantill från en powerpoint-presentation. Punkterna som dom tog upp var mycket viktiga så det var synd att dom inte skötte det bättre. Det handlade om problembeteenden i skolan, om social kompetens och vad skolan kan göra åt detta samt vem som "äger" problemet. Det är bra frågor men dom bara ställdes utan något mer innehåll och utan några svar. Det känns som att ALLA lärare är fullt medvetna om detta och att sitta under två timmar och bara få frågor ställda till sig som man själv redan brottas med känns inte så givande. Men det var ändå intressant att se, hur en riktigt dålig föreläsning ser ut..
Men som sagt materialet var bra och jag kommer att ta upp det i senare inlägg!

Jag vill sammanfatta min första VFU-vecka med att jag känner mig nöjd över mitt yrkesval och min egen prestation. Jag trodde inte att det skulle gå så här bra den första praktiken och jag är inte alls lika negativt inställd till att undervisa för högstadiet, även fast det är en enorm utmaning och fortfarande ganska skrämmande...

ja herre min ge...

Två dagar av VFU är över och det känns nästan som de första dagarna på konstfack, man är helt slut. Känner sig näst intill apatisk av alla intryck. Min handledare är jätte härlig och jag är glad att jag fick henne, sen att man hamnade på stockholms (näst) största skola kanske inte var det mysigaste. Men vaffan det är bara att slänga sig in med hull o hår och sätta tänderna i alla bråkiga nior. För det är ju framförallt niorna Ulla undervisar (till min stora förskräckelse) så det ser ju ut som mina framtida lektioner kommer vara för just nior... Dom skrämmer mig lite. Dom tar en tillbaka till när man själv gick i högstadiet och inte för att det var en jobbig period för mig så känns det ändå lite olustigt, vet inte varför.
Men två av fem niondeklassare har jag redan träffat och dom var snälla, men tydligen blir dom bara värre och värre. kul.
Trots det känner jag en märklig skräckblandad förtjusning i allt detta. Jag känner mig lite starkare för varje avklarad dag, undra vad jag kommer känna fredagen nästa vecka. Jag längtar till allt är över... till jag har gått igenom alla klasser och känt på hur det är att vara bildlärare. Jag ska ärligt säga att jag inte helt är såld på högstadiet, trots att det var det jag tänkte mig innan... men vi får se det är ju trots allt 8 dagar kvar!

sov sött!

klaffklaffklaffklaff...

Imorgon ska jag måla en tavla av en älg. Det är Zandra min vän som har önskat. Det ska bli mycket kul att se hur den blir. Egentligen skulle jag vilja göra en instruktionsvideo om älgar i Imovie.. undrar om hon blir lika glad för det?

Men det är ju klart hon blir,
Imoves gör folk glada, jag har iallafall skrattat under dessa dagar!

Giraffmetoden

"...Man utgår från giraffen som är det landlevande djur som har störst hjärta i förhållande till kroppsvikten och dessutom lång hals som ger utblick och översikt. Giraffspråken kommer från hjärtat och har som utgångspunkt att man ska nyttja ett överblickande perspektiv. Vid användandet av Giraffmetoden ska man observera samt framföra sina känslor och behov samt lämna synpunkter på önskad handling. Giraffspråket uttrycker känslor..."

Ur "Praktist lärarkunskap" , rubrik: Konflikter i undervisningen, sid 48.

Mitt andra bloggfrågesvar:

Bloggfråga nr två: En av semiotikens fäder talade vid sekelskiftet 1800-1900 om att "tecknens liv i samhället" i framtiden skulle bli annorlunda. Vad och Hur tänker du när du hör detta uttalande?"

Jag anser att eftersom utvecklingen drivs framåt så ändras och tillkommer det ständigt nya tecken i vårt samhälle. Vi kommer att fortsätta kommunicera med bilder och symboler av olika slag även i framtiden. I och med globaliseringen måste de små lokala tecknen och symboler bli mer generella över landsgränser, vi måste börja tala samma språk så vi utvecklar ett gemensamt sätt att tala med symboler, skyltar och olika anvisningar. Detta hjälper oss att ta oss fram i främmande länder där språk-förbindelsen inte är lika stark som kroppsspråk och bilderna vi kan visa för varandra. Semiotiken lever kvar och frodas i allt vi gör/ser, om än smått förändrad. Nya behov skapas ju hela tiden på grund av att det tillverkas konstant nya uppfinningar, maskiner, filmer, konst och kläder etc. Där har reklamen (och semiotiken) en avgörande roll för att dessa nyheter skall sälja.
Jag tänker också mycket på personliga stilar. Man kan ju konstatera att det har hänt en hel del i modebilden sedan förra sekelskiftet. Det finns så mycket man kan säga med så lite (eller mycket?) som stil. Det kan räcka med att vika upp byxbenen, rulla upp skjortärmarna, ett litet märke på bröstet eller bara bära en speciell färg eller färgkombination för att påverka folks uppfattning av en. Attityden sitter någonstans i kläderna man bär och dessa attityder skapas av vårt samhälle -denna ständigt kokande gryta av känslor, ideal, stilar och olika typer av nojor.

Hur ser man själv ut igentligen? Vad säger Jag till Dig med endast mitt fysiska vardags-Jag? Kan man, när man står framför spegeln, både vara sändare och mottagare? Tolkar man detta olika beroende på vilka länder man lever i? Det är ju klart därför vi sneglar på våran egen spegelbild så fort möjlighet ges, det är ju via ögonen vi tar in den yttre tolkningen av en person, personens meddelande till mottagaren.
Det känns ju som att man lättare kan tolka och tyda sin omgivning än sig själv.

Vad är detta ett tecken på?
-eller är det ett tecken för...


..att tecknen i framtiden kommer att blir lika annorlunda som samhället vi lever i?

/c

nöjd var ordet.

Det blir ingen återkoppling denna gång på bloggfråga 1. Jag har lämnat den bakom mig nu och blickar frammåt istället!

Mot oändligheten och vidare!! (läs semiotiken)

/buz lightyear

..kan tilläggas att jag inte känner mig helt tillfreds med mitt svar på bloggfrågan. Känner att alla tankar snurrar på högvarv och ber att få återkomma med kompleterande, komplicerade klokheter inom kort. (mina böcker har ännu inte landat i min brevlåda och jag är i sanningens namn inte tillräckligt beläst)

/coco
(tillomed min mamma kallar mig det)

Bloggfrågan!

Visuell Kommunikation - moment Färg, Perception och Kognition.
Hur tänker du dig att frågor som rör perception och färg skulle kunna integreras på ett naturligt sätt i bildundervisningen som helhet och inte endast begränsas till enstaka färg- och formövningar eller analysuppgifter?



Jag anser att både Perception och Färg bör vara en självklar ingrediens i samtliga moment under bildundervisningen. (Vad är det annars man ska lära ut?)
För att knyta an lite till mitt personliga brev jag skickade in med antagningen till BI så handlar det om att lära eleverna att SE. Att öppna deras ögon för den värld vi gillar. Den värld som är full av färg, mönster och symboler!

Jag tror att det handlar om att hålla en röd tråd i sin undervisning. Självklart behövs en ordentlig genomgång i ämnet där praktiska exempel ges men också gruppövningar och analyser. Det gäller att eleverna först begriper vad det handlar om.
Sedan kan man återgå till ämnet efter varje nytt moment man gör. Vi kan gemensamt eller i grupp titta på vad vi har arbetat med. Det kan leda till diskussioner över elevernas egna verk som te x. målningar, fotografier och kollage. Jag tror att det är ett viktigt inslag i undervisningen. Man fångar upp alla elever och det blir ett bra avslut där man kan pilla in lite färg- och perceptionslära ;) Man kan ju te x. fråga sig vad som händer med målningen/fotot/bilden när vi byter ljus i rummet, när vi går ut etc. Det tror jag är ett pedagogiskt sätt att få det att fastna.
För visst vill vi att eleverna tar med sig det vi lär ut? Man vill ju ge intryck/avtryck efter sig och inte gå obemärkt förbi. För bild är ett av de viktigaste ämnerna och det är vi i klassen som (om fem år) har chansen att bevisa detta.

...och sedan vill jag ha fred på joden.

Fridens liljor mina vänner!

ps. Jag har knåpat ihop endel övningar som man kan göra med eleverna då jag läste fråga för snabbt först. Vid intresse så läggs dom upp! ds.

Ja, nu har en vecka av 4,5 år avklarats och vi är inne på våran andra.. Det känns bra!
Det har varit VÄLDIGT mycket information och man har varit VÄLDIGT trött när man kommit hem, men det verkar spännande och jag känner mig redo.
Första ämnet på tapeten är Visuell Kommunikation och verkar innefatta ett rätt brett spectra i den visuella världen. Bredare och bredare efter varje bok och text man läser, känns nästan som man vet mindre nu när man läst en del än innan man började?

Tror fröken cornelia behöver sova djupt och länge... Godnatt och tack för mig!

hej

nu har jag fixat min första blogg, välkommen!