possitivt ledarskap. En del av det vi fick ta del av under en obligatorisk föreläsning på skolan.

Possitiv ledarskap handlar om hur lärare leder sin klass och sina lektioner. Det är viktigt att man är konsekvent i hur man tar förseningar och andra konflikter i klassrummet. Man bör se över sina rutiner, för alla möts av olika problembeteenden i skolan dvs. störande elever. Det står i vårat häfte att: Barn med beteendeproblem i skolan löper på kort sikt risk att prestera sämre i skolan och att bli bortvald ur kamratgruppen. På lång sikt riskerar de att hamna i kriminalitet och asocialitet, missbruk och psykisk ohälsa. Det gäller att man tänker på detta när man möter denna typ av elev. Det handlar om de individernas framtid.

Vissa har svårt med sin sociala kompetens, som att vänta på sin tur etc. Alltså detta handlar om elever med normbrytande beteenden. Det kan gälla både aggressiva, utagerande beteenden mot andra människor och djur. Det kan också vara icke-aggrisiva beteenden som att bryta mot skolans regler, snatta, vandalisera och skolka. Enligt statistik är majoriteten av dessa elever killar i 17 års ålder. 

Vad kan skolan göra? Vem äger problemet och hur hanterar man det?

Enligt en engelsk undersökning (står så i häftet) handlar det om lärarfärdigheter, man måste möta eleven på ett personligt plan, få förtroende och en god relation, låt det ta tid. Man borde lära känna eleverna lite bättre, låta dom lära känna dig och visa att man bryr sig.

Jag kan se hos vissa lärare att intresset för eleverna är ytterst litet. Jag vet inte om det beror på trötthet eller genuint ointresse.

Jag tycker att min handledare har bra koll på sina elever, hon är med i kamratstödjarna och handskas med bråkstakarna på ett kontrollerat och konsekvent sett. Men fortfarande har man som lärare rätt mycket att göra och hur mycket tid är rimligt att lägga ner på EN elev när man har närmare 150?

 Jag har även reflekterat över ett visst gnäll i lärarummet över en del bråkstakar och suckar över att "det inte händer något". Jag ska fråga nästa gång vad dom väntar på.