min film!

mitt fokus

Mitt fokus kommer att handla om läraren i rummet. Min dokumentation är så spridd och är mest om mina egna tankar och funderingar som lätt svävar iväg till oanade höjder. Men lärarens närvaro genomsyrar mycket mycket av mina praktik-veckor. Lärarens NÄRVARO i klassrummet är viktigare än att springa och hämta div papper och utskrifter. När eleverna har frågor måste de få svar. Får dom inga svar bli de ofokuserade, stökiga och stör alla andra vilket resulterar i stress och en totalt meningslös lektion. Nu återstår bara att se om jag kan förmedla detta med hjälp av en imovie-film.
Det återstår att se...

Hur den än slutar så är jag väldigt nöjd med mina praktikveckor. Jag har överskådat mycket som rör bild-lälraryrket till, och därför har det varit svårt att sammanfatta detta i en liten film, som dessutom ska ha en viss ingång och frågställning. Det som rör sig i mitt huvud är så mycket lättare att tänka än att få ut i en visuell film... mitt matrial är undermåligt (märker jag nu) men jag ska göra mitt bästa, skam den som ger sig!

Min fredag föresten!

Ja min fredag gick som en dans. Fyrorna som hade första lektionen (ohyggligt tidigt på morgonkvisten) var som små änglar. Guuuuuuuuud så söta dom är! Eleverna lyssnade på mig och skötte sig galant!
Sen hängde jag med min handledare på en lektion med femmor. Rätt bråkiga och stökiga, men under (viss) kontroll.
Sen kom skräck-lektionen, den bråkiga sjuan... Man såg direkt vilka elever som det handlande om. Jag ska inte gå in på detaljer men jag har aldrig mött en sådan attityd förut! Det är som om den världen vi alla andra lever i inte finns. Det är her way or the highway. Men det fina i kråksången är att det inte förekom någon mobbning i klassen. Alla fick vara som dom ville för det fanns några riktigt sköna original där med. Det tittade in en elevstödjare lite då och då som skulle ha kolla på vissa elever, dom som kom från "lilla-gruppen" Det var skönt att han fanns, om det skulle utbryta någon okontrollerbart. Men jag tyckte nog att jag hade kontroll, jag fick samtliga i klassen att jobba. Några mer flitigt än andra, som vanligt. Det kan nog vara skönt för eleverna att jag var helt ny. Jag gick in med teorin att jag inte ska särbehandla de bråkiga eleverna. När jag gick förbi deras bord blev det tyst och dom jobbade på (vissa låtsades bara). Det tyckte jag var lite roligt. Men jag vet att skulle dom bestämma sig att jag inte var ok, och att dom inte skulle jobba så finns det nog inget jag kunde göra åt det. Hur gör man då? Är det verkligen bra att sätta alla från "lilla-gruppen" i samma klass? För det är klart att dom kunde gjort mer under lektionen, jag vara nog bara glad att dom skötte sig (jag kanske särbehandlade dom ändå?) Men jag tycker det är så viktigt att dom får hjälp.  Det vore kul att följa lilla gruppen en dag.

Efter att avslutat lektionen tog jag ett djupt andetag, satte långsamt upp alla stolar, torkade av lite vattenfärg på någon bänk och plockade upp sudd och pennor från golvet. Det var kändes skönt att lektionen, dagen, veckan och VFU-perioden var över. Det var också skönt att jag klarade av denna klass full med problem och det hade visst tänts en liten elevstödjar-eld inom mig...

klassen är samlad!

-Räck upp en hand! om du känner dig mobbad, utanför, behöver extra hjälp eller mår allmänt dåligt! Så blir det lite lättare för lärare att agera, för det syns ju inte på er! ...Eller?

 

-"vad ska man göra när man är klaaar!?"

Igår var jag med min handledare på praktik-besök hos tre stycken 9onde klassare. De var kul att träffa på dem i andra miljöer, även om dom såg lite trötta ut. Väl tillbaka på skolan hade vi lektion med femmorna. Dom skulle fortsätta med att måla av en tavla från en känd konstnär. Det är en väldigt mysig och fin klass, dom sitter på sina platser och räcker upp handen så lååångt dom bara kan om dom vill ha hjälp, utan massa skrik. Så gulligt! Det tråkiga är att vissa är klara sedan två lektioner tillbaka med sin målningar och får sedan dess måla/teckna fritt. Medan vissa bara är inte på blyerts skissen och har inte ens börjat måla! Man borde jaga på seg-pottorna lite och stimulera dem som är snabba (om dom nu riktigt var klara..?) och kanske bestämma att man målar fler verk av konstnären om man nu valt ett lätt eller bara målar snabbt. Jag tror det är viktigt att ha tydliga riktlinjer under lektionen, så att eleverna förstår att det är ett riktigt och viktigt ämne! Under mina intervjuer har det tydligt framgått att man vill ha saker att göra när man är klar, För mycket tid går åt att vänta på dem inte aldrig blir klara. 

 Direkt efter denna så var det dax för sexorna att inta position och det var ingen lätt match. P.g.a regn och allmänt tråkigt väder så har dom suttit i korridoren i 30 minuter och väsnats, åkt sparkcykel, spelat fotboll och jagat varandra. Dom var så uppjagade att det inte gick att prata vanligt med dem. Min handledare skulle gå igenom lektionen, något som borde ta ca fem tog nu 40 minuter!! Ett killgäng hade belägrat ett bord, dom satt och gnisslade med stolarna, skrattade högt åt alla och frågade dumma frågor hela tiden. (där hade nog jag direkt särat på just dessa elever)Ulla sa själv att hon aldrig har sett dom så här jobbiga förut, även sjuorna igår var riktigt stökiga, men att det kan vara bra för mig att se de också! Det håller jag med om.

 För på fredag ska jag hålla två lektioner helt själv för den andra bildläraren, en fyra som är fantastiskt gullig, vi ska filma deras egenkomponekade stop-motion filmer. På eftermiddagen har jag tydligen skolans jobbigaste klass, en sjua. Jag har inte träffat dem förut med på eftermiddagen var jag med på ett kamratstödjarmöte och även där nämndes dom med en negativ betoning. Men jag är inte ett dugg nerövs inför det.

Jag har ju varit idrottsfröken i gymnasiet för högstadiet och där fick man ryta sig hes. Men det gick bra då och det kommer gå bra nu! Det är jag helt övertygad om.

Det var intressant att vara med på kamratstödar-mötet igår. Det var två lärare från respektive årsklass som var representerade och alla hade valt det själva. Det var en manlig lärare som var lite ordförare och höll i mötet. Jag lyssnade fint och satt mest och tänkte mig in i framtiden när jag själv sitter där. ÅÅÅh jag vill verkligen jobba för sådant på en skola, livskunskap, etik och moral, anti-mobbning och kamratstödjare. Och bild så klart! (för jag är övertygad om att man kan klämma in lite av allt detta i bildndervisningen också!)

Så nu skall jag gå igenom mitt insamlade material och se om det är fullständigt!

 

possitivt ledarskap. En del av det vi fick ta del av under en obligatorisk föreläsning på skolan.

Possitiv ledarskap handlar om hur lärare leder sin klass och sina lektioner. Det är viktigt att man är konsekvent i hur man tar förseningar och andra konflikter i klassrummet. Man bör se över sina rutiner, för alla möts av olika problembeteenden i skolan dvs. störande elever. Det står i vårat häfte att: Barn med beteendeproblem i skolan löper på kort sikt risk att prestera sämre i skolan och att bli bortvald ur kamratgruppen. På lång sikt riskerar de att hamna i kriminalitet och asocialitet, missbruk och psykisk ohälsa. Det gäller att man tänker på detta när man möter denna typ av elev. Det handlar om de individernas framtid.

Vissa har svårt med sin sociala kompetens, som att vänta på sin tur etc. Alltså detta handlar om elever med normbrytande beteenden. Det kan gälla både aggressiva, utagerande beteenden mot andra människor och djur. Det kan också vara icke-aggrisiva beteenden som att bryta mot skolans regler, snatta, vandalisera och skolka. Enligt statistik är majoriteten av dessa elever killar i 17 års ålder. 

Vad kan skolan göra? Vem äger problemet och hur hanterar man det?

Enligt en engelsk undersökning (står så i häftet) handlar det om lärarfärdigheter, man måste möta eleven på ett personligt plan, få förtroende och en god relation, låt det ta tid. Man borde lära känna eleverna lite bättre, låta dom lära känna dig och visa att man bryr sig.

Jag kan se hos vissa lärare att intresset för eleverna är ytterst litet. Jag vet inte om det beror på trötthet eller genuint ointresse.

Jag tycker att min handledare har bra koll på sina elever, hon är med i kamratstödjarna och handskas med bråkstakarna på ett kontrollerat och konsekvent sett. Men fortfarande har man som lärare rätt mycket att göra och hur mycket tid är rimligt att lägga ner på EN elev när man har närmare 150?

 Jag har även reflekterat över ett visst gnäll i lärarummet över en del bråkstakar och suckar över att "det inte händer något". Jag ska fråga nästa gång vad dom väntar på.